as close as u can get

Vet ni vad! Jag skrev ju om mina nerspydda raggisar tidigare idag och jag tror nu att det finns en Gud! Mamma skulle köpa en grej till Filip på Apoteket idag och när hon kom och lämnade det så hade hon med sig ett par nya raggisar till mig!!! Underbart! I och för sig så är jag ju lite kärring och kan faktiskt sticka men det tar fan lång tid att sticka raggisar! Tack mamma och tack mormor som är den som stickat dem!

Filip verkar fortfarande vara glad och nöjd så det värsta magontet verkar vara ett minne blott!

Hörrni, nu verkar det funka, både med mina nya stycken och Filips mage *håller tummarna*

Alltså, jag har två låtar nu som jag bara älskar över allt annat. Nickelback - Gotta be somebody, den är helt fucking amazing!

Den andra låten är, såklart, Takida - Handlake Village!

Ibland lyckas vissa grupper verkligen kombinera toner och text och resultatet blir en Tessanlåt! Det är mycket svårt att hitta Tessanlåtar men någon eller några gånger om året så dyker de upp!

Visste ni förresten att jag bestämt hävdar att det här är min och Eriks låt! Han förnekar det så klart men här kommer sanningen fram i dagens ljus!!! Enjoy!

I det förra inlägget verkade det funka...


Hoppas att det gör det nu också...


Filip vaknade för ett tag sen och åt lite gröt med katrinplommontjofräs


Han började gråta när det kom en liten rap, då har han säkert ont i magen...


Men nu verkar han ganska nöjd, hoppas det är över

Vad fan har hänt med den här jävla skitbloggen? När jag vill ha nytt stycke, alltså lämnar en tom rad så blir det inte så när jag publicerar inlägget! Då hänger all text samman och jag framstår som en idiot som inte har gått klart gymnasiet och lärt mig att uttrycka mig i text!


Skärpning!

Dagen är inte ens slut än och jag tycker redan att den har varit för mycket! Filip vaknade i morse strax efter åtta, jag gnäller inte för det men sen dess har han vrålat i omgångar ända tills han somnade av ren utmattning för kanske en timme sen. Herre gud vad jag har dåligt med tålamod när han håller på så. Ingenting funkade, men han käkade gröt och slurpade i sig 200 ml välling och fortsatte att vråla. Jag kom på att det var en stund sen som vi fick ett "äckligt" blöjpaket och tänkte att han kanske har ont i magen. Så, Erik brummar iväg till affären (med bilen som är fixad) och shoppar katrinplommonpuré. När jag skulle försöka få i Filip den bajsfärgade purén (ni som har barn vet hur disgusting den ser ut) så börjar han att kvälja som fan och sen fontänspyr han som en dåre, min tröja, mina byxor och mina älskade raggisar! Mina raggisar, fattar ni, jag håller på att förfrysa tårna här hemma för det är svinkallt på golvet. Mysigt värre! Hoppas verkligen att lilleman är på bättre humör när han vaknar upp. Jag fattar inte vem det är som inte vill att jag ska bli klar med mitt examensarbete egentligen. Varenda gång jag har gett mig fan på att sätta mig och tokköra flera timmar i sträck så händer det något som sätter käppar i hjulet för mig. Det GÅR inte att koncentrera sig på att skriva när Filip sitter och illvrålar nånstans i huset och nu när han sover så sitter jag bara och är nervös för hur han ska vara när han vaknar. Jag lider verkligen med de som har/haft kolikbarn, hur överlever man dagar eller månader i sträck när jag inte ens orkar med en förmiddag? Johan åkte ut ur Idol igår, me like! Spånigare människa får man fan leta efter. När vi var på Gran Canaria i höstas, samtidigt som Idolerna, så fick vi inte något speciellt smart intryck av unge herr Palm! Heja Kevin!

Fasiken vad skönt, nu är Toyotan fixad, nu blev vi nästan 3000 spänn fattigare den här månaden. Bilarna har kostat bra många pengar sista tiden. 4000 för byte av bromsskivor och belägg på båda bilarna, 6500 för nya vinterdäck till Volvon och nu 3000 till, det blir i runda slängar 13500 (!!!) på bara några månader. Dyrt att bo så här på landet när man måste ha två bilar i hyfsat bra skick. Dessutom så har vi bensinräkningar på ca 4000 per månad. Det trevliga är ju då skrälldusen med pengar som kommer innan midsommar eftersom Erik kan dra av för sina mil till jobbet. Sitter och glor på Idol lite grann, trevligt fredagsnöje, bara det att jag är så fruktansvärt sugen på nåt snask! Undrar om det börjar blir dags för den månatliga förbannelsen? Jag har helt ärligt talat ingen som helst koll på när jag ska bloda eller inte längre. Tur att spiralen sitter där den sitter så att jag inte behöver oroa mig för syskon till Ida och Filip! Såg precis på mailen att jag fått listor på nästan 200 sidor att leta igenom till examensarbetet. Frust skulle man kunna säga... men det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget helt enkelt. Jag vill att min personliga almanacka ska komma snart, jag håller ju på att vänta ihjäl mig! Jag hade ju lovat mig själv att beställa en sån när jag fick jobb och nu har jag gjort det (har jag säkert skrivit förut, hjärnsläpp) men den kommer ju aldrig. Står i och för sig att de har leveranstid på ca 2 veckor och nu har det gått en vecka. Ha´re

Båda barnen sover, det är sol och snön smälter för fulla muggar. Det betyder att jag har det ganska lugnt och skönt just nu. Sitter här framför datorn och slösurfar och dricker kaffe. Egentligen borde jag väl skriva examensarbete men jag hade tänkt sätta mig många timmar i helgen och få undan en del. Har fått klartecken från min handledare nu att skicka ut enkäterna så det ska jag också pyssla med i helgen. Jag vill verkligen ha det absolut mesta av uppsatsen skrivet när jag börjar jobba så jag inte behöver ödsla kvällar och helger på det då. Som min plan ser ut så ska jag ventilera uppsatsen den 13 februari. Idag ska vi få Toyotan fixad också, det ska bli skönt. Det var bra bökigt igår när jag skulle låna mammas bil och köra fram och tillbaka till förskolan med Ida och till babymassagen med Filip och mecka med att slänga in bilbarnstolar och grejer. Det var inte så vidare värst kul att köra i går i snöslasket heller, det var bilen som var ute och åkte med mig faktiskt. Jag är väldigt glad över att jag inte hamnade i diket. Jag verkligen längtar tills jag ska börja jobba! Ska jag ha dåligt samvete för det? Jag menar för en del är det ju helt otänkbart att börja jobba när yngsta barnet är bara 9 månader. Men jag vet ju att Filip och Ida har det kalas när deras pappa är hemma så då kan ju jag jobba. Tänka alla stackars pappor som måste börja jobba redan efter 10 dagar! Jag tycker att vi har fått en utomordentlig möjlighet att kunna vara hemma båda två den här gången. När Ida var bebis så hade Erik precis fått jobb och det var helt enkelt inte läge för honom att vara hemma några månader så då var jag hemma istället. Men nu har vi ju chansen. Jag jobbade ju till och med 5 veckor i somras när Filip bara var 2½ månad och det gick också hur bra som helst. Jag känner att jag faktiskt kommer att vara en bättre förälder om jag får komma ut och börja jobba nu. Jag har varit hemma med barn och pluggat i evigheter nu och känner ingen tjusning med det hela längre. Jag blir mest uttråkad av att vara hemma och att alla dagar ser precis likadana ut. Jag filosoferar så vackert, man märker verkligen att jag har blivit vuxen och fyllt 30 ;) Förresten, grattis min kära vän till lilla Klara! Tänk att det var en liten flicka som gömde sig därinne! Massa kramar till er och speciellt till nyblivna storasystern!

Finally... det har slutat att snöa, nu är det härliga plusgrader istället så att all snö packas ihop och blir isig istället. Undra om det går att vara nöjd med vädret på vintern? Jag tror inte det. Idag har jag varit på nya jobbet igen och hälsade på på en annan avdelning. Jag vet inte än vilken avdelning jag hamnar på men det känns som att det kvittar faktiskt. Jag är glad bara jag har ett jobb. Igår gick jag och la mig i sängen vid halv åtta, jag var så trött och hade ont i kroppen. Jag tvärsomnade och gick inte upp förran tjugo i åtta i morse. Inte ofta man sussar 12 timmar i sträck, men det känns som att jag behövde det. Tur att jag har en sån snäll Erik som roade sig med att bada Filip, natta Filip, natta Ida och sen sätta sig och jobba några timmar i går kväll. Jag måste ha kapat den bäste av manligt kön på hela planeten tror jag. Jag har varit och hämtat lilla damen på dagis (förskola, jag vet, jag måste skärpa mig), snacka om att det låg hur mycket snö som helst där! Nu ska jag bara ta det lite lugnt en stund innan Filip vaknar och kräver sitt.

Jag som har skrutit över att jag klarat mig från alla förkylningar som Ida, Filip och Erik haft den sista tiden. Nu verkar det vara min tur, ont i halsen, ont och seg i kroppen, skitdrygt. Det betyder att jag inte kan träna och hur blir det då med mina kilon som ska bort? I och för sig så har jag knappt ätit idag men ändå? Dessutom så kunde jag stolt notera en minskning med 1,4 kilo igår. Rätt sjysst att det kan försvinna så mycket på en vecka bara. Totalt -5,6 kg nu, "bara" 10-13 kvar. Det beror på när jag känner mig nöjd men eftersom jag har en otrolig skev vikt- och kroppsuppfattning så blir jag ju aldrig nöjd, men jag kanske kan bli lite nöjd? Jag behöver ju inte leka strandad val på stranden i sommar. Om det nu blir sommar någon gång igen, känns lite hopplöst nu så här mitt i istiden. Filip ligger och "babaaaa babaaa"-r där uppe, kanske dags att vara lite mamma också?

I morse vräkte snön ner igen men jag börjar bli härdad, the next istid är här I guess! Jag blir dock lite nervös när jag tänker på att jag ska börja jobba sen och då MÅSTE man åka till jobbet i alla väder, tänk om jag har öppning!

För en stund sen sken solen och det var riktigt fint ute, jag passade på att fota lite. Men nu har det mulnat på igen så jag kan ge mig fan på att det snart börjar snöa igen.

Erik tog sig till jobbet idag i alla fall. Jag tyckte att han skulle stanna hemma för jag känner mig alldeles risig. Även om han sitter och jobbar hemma så kan jag i alla fall få några minuters avlastning här och där. Ja, ja, han skulle försöka att inte bli så sen hem.

VAD VAR DET JAG SA!!! FAN, nu börjar det igen,jag blir fan galen. Jag ska ju ut och köra bil i morgon, usch, till Åkersberga. Jag ska träffa personalen på en annan avdelning, jag vet inte än vilken avdelning jag ska få börja jobba på än, men det ska bli så kul!

Nu vräker det ner.... fy fan rent ut sagt!



Ganska fint är det när solen skiner och det INTE snöar!


En översnöad grill!


Översnöade regntunnor, underbart!

Det är helt otroligt, det har fan snöat i ett dygn här, vi har säkert en halvmeter äcklig snö! Erik har jobbat hemma idag så jag har inte behövt oroa mig för att han är ute och kör.

Nu hade jag tänkt att ladda upp en snöbild men det vill sig inte, jag återkommer.

Jag tar tillbaka allt jag tidigare skrivit om att det är mysigt med snö! I hate jävla snö! Det blåser fan orkanvindar ute så det känns som att huset håller på att blåsa iväg. Igår var det okej med ca en decimeter snö men idag med fan snart en halvmeter snö så är det faktiskt inte okej längre! Fan, jävla vinter, jävla snö bläsch! Och hur kunde vi vara så förbaskat puckade att bosätta oss i en sabla kuststad!!! Det blåser alltid i kuststäder, vad tänkte vi på!

Jag: Älskling, jag fick precis en lysande idé, kan vi inte flytta till en kuststad!
Erik: Ja, vilken jättebra idé, det är så härligt när det blåser upp till storm ute till havs som sedan drabbar oss!
Jag: Mmm, precis, superhärligt! Och tänk vad mysigt att man måste köra bil överallt, speciellt på vintern. Det är inte heller ett dugg jobbigt om mjölken är slut hemma så att man måste ta bilen i drygt 3 kilometer för att handla! Gud vad det ska bli kul!
Erik: Och tänk vad trevligt att behöva pendla flera timmar per dag bara för att det inte finns några jobb i närheten! Viklen tur att det inte alls är så mycket bilköer på väg in till Stockholm!
Jag: Perfekt! Jag skulle kunna sitta här och rada upp fördelar hela natten!

Do you smell the irony! Och vi ska vara akademiker! Jo, tack, massa studieskulder och vi kan inte ens tänka längre än näsan räcker. Lovely!

Men det ska ju bara blåsa och snöa hela natten så det blir säkert jättebra i morgon, inte. Jag sa till Erik att han fan inte ska ge sig ut och köra i morgon. Tack och lov så har Idas förskola planeringsdag i morgon så vi behöver inte köra dit heller. Bökigt värre dessutom eftersom vi bara har en bil, kylaren pajade på Toyotan i fredags när Erik var på väg hem och vi får den nog inte fixad förrän till helgen.

Kanske dags att försöka sova lite, har lite svårt för att somna bara när det blåser som fan ute.

Herre Gud vad det har snöat här i lilla byn! Det konstigaste av allt är att jag tycker att det är ganska mysigt. Jag som är en av de största snöhatarna i Sverige. Egentligen beror mitt snöhateri mest på att jag måset köra bil i eländet. Är man så puckade som vi är och bosätter sig på landet så är det ganska ofrånkomligt att behöva köra bil överallt. Det är i alla fall skönt att det inte bara är jag som hyser såna känslor kring vintern. Maritha, det känns skönt att vi i alla fall är två i det här vintereländet =D

Det verkar som att Filip har lite feber, han är sååååååååååååå kinkig. I och för sig så är det tänder på gång hela tiden så det kanske är det?

Det känns lite läskigt att börja jobba faktiskt. Jag kan ju ingenting. Anna, help me out! Känner du att du har koll på grejerna som fsk? Skulle ju vara en fördel att bli klar med uppsatsen nu också så att jag blir riktig lärare. Det ska jag göra nu, inte bli helt klar, men komma ytterligare en bit på väg. Just nu blir jag sinkad av min egen examensarbeteshandledare som inte svarar på mina mail!

Ta det lugnt i snön!

Idag fick jag erbjudande om jobb som jag tackade ja till! Som det ser ut nu så ska jag alltså börja som förskollärare på en förskola i Åkersberga! Det känns så skönt! Värsta jämställda familjen nu när Erik får vara hemma och vara föräldraledig.

Vilken trevlig helg det blev helt plötsligt! Snöar som fan gör det också och det sjuka är att jag tycker att det är ganska mysigt!

I lördags när vi var hos mina föräldrar och dinerade (slafsade mat alltså) så blev Ida så megaledsen när vi skulle åka hem.

Ida: (storbölandes) Jag får aaaaaaaaaaaaaaaaldrig sova hos mormor...
Jag/Erik: Jo, men inte idag
Ida: (totalt nedbruten) jag får aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaldrig sova hos mormor....
Jag/Erik: (smått desperat) Jo... men vi har ju inga grejer med oss. Ingen napp, inte katten och filten, inget nattlinne...

Till slut efter en stunds grinande och trixande så kom vi överens om att Ida skulle få sova hos mormor på måndag (idag). Det hade jag så klart redan glömt bort så det var tur att jag ringde och skulle snacka lite skit med mammis idag så vi kunde styra upp det hela. Närjag hämtade Ida på förskolan idag så sa jag till henne att hon skulle sova hos mormor och hon blev helt till sig (hade tydligen också glömt bort). Hon hade inte ro att äta mellis hemma eller bara slappa lite (jag var skittrött). Hon skulle iväg till mormor direkt (på direkt som Ida säger).

Mamma hade köpt såna där plastbokstäver med magnet på (som man alltid hade när man var liten). Som blivande pedagog så blir jag såklart nöjd över mammas val av present =) I alla fall. Ida är superduktig, hon kan skriva (med penna alltså) sitt namn, eller, hon kan skriva alla bokstäver i sitt namn, ordningen är det lite si så där med. Men jag blir så stolt över min lilla prinsessa! (oooohhhhhh.... bryt de traditionella könsrollerna... herre Gud Tessan, skärpning!)

En trevlig sak var ju att ena stället där jag var på intervju förra veckan ringde idag och ville att jag skulle komma tillbaka nästa vecka. Så spännande så jag vågar inte skriva för mycket om det här.... hoppas hoppas hoppas!!!

Erik håller på att cutta till de sista snuttarna renoveringstapet till hallen nu... undra om jag ska börja slafsa på lite färg!

Över och ut (orkar inte engagera mig i något annat språk idag, okej?)

The painted cow!!! (Intelligent textrad från en av Scooters låtar)

Ehhhrmmm....

Varför skriver jag egentligen blogg? Jag vet ärligt talat inte. Det är ju en sak om man heter till exempel Alex Schulman, jag menar, inte fan skriver han för sin egen skull! Eller, jo, för att han ska tjäna pengar så klart, men den primära orsaken lär ju inte vara självrannsakan direkt. Jag kan inte påstå att jag direkt rannsakar mig själv här heller men det är rätt soft att bara skriva en massa blaj om allt och inget. Lite ventilering blir det i alla fall.

Snart ska vi iväg till mamsen och äta mat. I love att bli bjuden på mat, så skönt att slippa göra det själv. En sak är lite jobbigt bara. Eftersom jag har blivit the master of caloryhunting så får jag lite lätt panik och kräkskänslor (gammalt ätstörningsoffer) när jag inte har någon kontroll över hur maten är lagad. Jag brukar komma tillrätta med detta problem genom att bestämma vad vi ska äta hos mamma och sen ha stenkoll på tillagningen men idag ska mormor laga maten. Alla vet ju hur mormorar är:

Mormor: Ju mer vaaaaaaaaanlig grädde desto godare!
Jag: Men det blir så fett och onyttigt då.
Mormor: Ja, men maten smakar inte som förr (hög mormorfaktor), men grääääääääääääääääädde är bra!
Jag: *kräks*

Men lite så är det ju. Samtidigt som min mormor måste vara den mest vikt- och kroppsfixerade snart 80-åringen ever! Kanske därifrån jag har ärvt mina egna nojjor? Tål att tänkas på! I alla fall, min mormor har alltid en kommentar till övers om hon tycker att man har blivit lite för rund eller äter lite för mycket. Men hallå!!!! Sluta upp med allt överdrivet fett i maten då! It´s as simple as that!

Slutsats: Eftersom jag inte vet hur mycket kalorier det är i maten i kväll så har jag bara ätit en portion havregrynsgröt till frukost (kl 11.45) och en satsumas. Eftersom jag sedan bara har suttit på min gigantiska röv hela dagen så har jag således inte förbränt några extrakalorier heller. Jag, pucko och störd... det behöver du inte tala om för mig, det vet jag redan!

sipër e plotësisht (över och ut på albanska, direktöversatt utan hänsyn till grammatik från lexin)

Jag sitter vid mitt kära (läs skitfula) köksbord och skriver på mitt underbara (läs ångestframkallande) examensarbete. Ibland blickar jag stilla ut genom fönstret och skådar bilden av denna härliga (läs hemskaste) årstid kallad höstvinter. För ärligt talat, är det höst eller är det vinter? Jag blir faktiskt lite förvirrad. När jag var liten (inte alls speciellt många år sedan) så har jag bestämt för mig att det för det mesta var snö på vintern, nu är det bara allmänt geggslask när det är vinter. Förstå den stackars generation som växer upp nu, till exempel mina egna barn, vad kommer de att ha för minnen av vintern när de växer upp? Jag ser följande konversation spelas upp i mitt inre:

Filip: Öh syrran (med målbrottsbröl), kommer´u´håg i december 2011?
Ida: Näe, vaddå? (filar naglarna och himlar med ögonen) Hur länge ska du prata så där konstigt egentligen?
Filip: Men skit i det... kommer´u´nte  ´håg när vi var ute med mamma och pappa och byggde lergubbar på tomten?
Ida: (slutar fila naglarna) Jaaaaaa... när de berättade att när de var små så byggde man inte lergubbar på vintern utan nåt som hette..... asså, vad faaaaaaaaaan hette´re? Jo, snögubbar!
Filip: Ja, precis (målbrottsbröl). Värsta ljuget, de sa att snön var vit och att det var kallt... ärligt, det fattar ju vem som helst att snö bara finns på typ nordpolen och sydpolen eller vad fan fröken sa i skolan? Det finns ju knappt snö där längre heller.
Ida: (tonårsfnitter) ihihihih... trodde´rom verkligen att vi skulle gå på att det har funnits snö i Sverige, shit asså vicka puckade föräldrar vi har.
Ida och Filip: tonårs- och målbrottsbrölsgarvar rått

Är det inte tragiskt? Tur att vi åker upp till fjällen på påsken i alla fall. I år var det faktiskt drygt en meter snö där, det är ju trevligt.

I torsdags var jag förresten gräsänka. Erik var iväg på konferens med jobbet. Måste ha varit skittrist att ha konferens på Birka Paradise! Det är så skoj för Erik får verkligen alltid så himla massa beröm av sina chefer när han är iväg på sånt där, superskoj! Jag förstår att Erik inte vill byta jobb, de verkar ha en så otroligt bra stämning på hans jobb så att jag nästan (läs att jag blir) avundsjuk. De har massa skojiga tv-spelskvällar (de har tv-spel på kontoret så klart) och lite sånt. Tur att det är några företag som i alla fattar hur viktigt det är med personalvård. Jag menar, Erik sitter ju frivilligt (nästan) och pendlar mellan Bergshamra och Älvsjö och vägrar byta jobb. Men tanken är ju att han inte ska behöva pendla så vidare värst länge till.

Nu måste jag ta mig i kragen igen. Tänk att jag bara orkar vara examensarbetesaktiv/produktiv så extremt korta stunder åt gången. Där emellan måste jag slösurfa och trösta mig själv för att det är så synd om mig som måste skriva en jobbig uppsats. Undra om alla våndas så här inför uppsatsen? Kanske skulle göra en undersökning på det i stället?

Nog svamlat

Be safe out there!

Über und hinaus (direktöversatt från ordlista.se)

Nu har äntligen mitt uppsatsskrivande tagit lite fart! Mailade en på kommunen igår kväll och vips så löste sig en massa saker. Nu är det bara att börja sammanställa lite info och skicka ut lite enkäter och sen skriva som en dåre! Skönt att ha kommit över den första och största tröskeln så att jag kommer igång.

Idag har jag varit duktig igen, ätit bra mat inom angiven kalorimängd, gått en promenad på 60 minuter och varit på hoppis och skuttis med granne M. Kan knappast bli bättre. Jag känner hur hela kroppen börjar skrika efter ett rejält aerobicspass nu. Länge sen. När jag pajade korsbandet i knät så trodde jag att min aerobicskarriär var över men jumpan går ju kalas så då borde knät fixa aerobics också. I och för sig så är det lite mer fart och fläng i aerobics men det ska nog inte vara något problem, jag behöver den kicken känner jag.

I morgon åker darling Erik på konferenskryssning med jobbet, så drygt att vara helt ensam med barnen. Helt plötsligt är det två som ska nattas och allt därtill, men det fixar sig. Jag har ju dessutom bokat bord på restaurang mamsen också så jag slipper fixa mat i alla fall. Sen ska jag sitta hela natten och pilla med exjobb.

Nu ska jag fortsätta titta lite på Oskyldigt dömd, Persbrandt är sannerligen en fröjd för ögat! Manligare man får man nästan leta efter =)

Över och ut 

Helt plötsligt blev jag gräsligt intresserad av att kommentera mina vänners status på Facebook. Jag vet inte varför men jag antar att det har en stark sammankoppling med min uppsats att göra. Inte för att min uppsats på något vis har med Facebook att göra utan för att jag har prestations- och skaparångest.

Jag förstår inte riktigt de som klagar på nya Facebook, jag tycker att det är en utomordentligt klockren funktion att man nu kan kommentera vännernas status (för visst kunde man inte det förr, håll med mig nu för fan så att jag inte verkar korkad). Ikväll har jag haft en trevlig statusdialog med en gammal klasskompis från förorten (betongbarn som jag är) och dessutom så hittade jag en annan gammal klasskompis från förorten. Mycket trevligt.

Det verkar även som att jag blev extremt bloggig så här på kvällskvisten också, börjar man undersöka fenomenet lite närmre antar jag att man finner en stark korrelation (vi snackar maxvärdet 1 här) mellan bloggandet och min uppsats.

Oftast när jag ska vara hipp och blogga så anger jag rubriken först men jag har insett att det är ganska puckat att göra det eftersom jag inte riktigt vet var jag kommer att hamna i mitt utlägg. Det mest smarta borde ju således vara att sätta rubriken sist för att den ska bli så beskrivande som möjligt, eller? Å andra sidan, om jag inte sätter rubriken först så vet jag ju inte vad jag ska börja med att skriva? Jag känner här att jag trasslar in mig i ett cirkelresonemang som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur.

Jag hoppas att ni är vettigare än vad jag är för tillfället och redan ligger i sängen och sussar. Jag lär ju sitta uppe en stund till i alla fall.

Natt natt

Efter lite diverse klagomål på att det råder extremtorka här på bloggen så får jag väl ta mig i kragen och uppdatera lite. Grejen är ju den att det inte finns så mycket att uppdatera. Är man föräldraledig så är man, det blir inte mer spännande än blöjbyten, hämtning och lämning på förskola (väldigt pk jag är va!), blanda en flaska ersättning där, värma lite burkmat här, byta en blöja till, laga lite mat, slösurfa lite osv. Jo, en väldigt raffinerande sak har inträffat, Fillepille har fått sin första tand! Halleluja praise the lord, tänk om ni alla hade gått miste om den informationen, vilken tur att jag fick för mig att uppdatera bloggen just idag!

Jag och granne M har blivit riktiga hurtbullar, ute och knatar flera dagar i veckan då hon inte jobbar dag och hoppar och skuttar på Friskis en eller två kvällar i veckan när hon inte jobbar kväll. Ett evigt pusslande med tider men vi får ihop det. I söndags var vi ut på en stärkande promenad med våra tuffa stavar, herre gud vad vi traskade på. Traska är i och för sig fel ord, halvspringa beskriver verkligheten lite bättre. Men, men, skam den som ger sig, i och med all motion och lite smärre kostförbättringar så kan jag notera en viktminskning på 3,9 kg på tre veckor,inte illa pinkat måste jag säga. Den här gången ska jag ta mig hela vägen dit jag vill, jag vill inte vara en halv- eller helslapp tvåbarnsmorsa på 30 år. Jag ska ju vara superheta Tessan som jag var förr i tiden. Jag är ju i och för sig alltid het, men det går ju alltid att bli hetare!
Haha, vad bra jag är.

Så, nu när jag jobbat upp mitt ego så måste jag raskt plocka ner mig själv på jorden och erkänna att jag har ångest x 5000 för mitt examensarbete. Jag har börjat rycka i lite trådar så snart är jag nog på gång ordentligt. Det är bara så fasligt svårt att få till det. På dagarna får jag typ ingen tid alls till att skriva och på kvällarna tycker jag att jag har varit så duktig som gjort en massa annat på dagen att jag kan slappa på soffan. Jag måste verkligen skärpa till mig, jag kan inte slänga 3,5 års utbildning i sjön bara för att jag är så jävla lat och inte orkar med sista rycket. Egentligen var det ju faktiskt Fillepille som inte höll tidsplaneringen. Först och främst föll det mig inte riktigt in att jag faktiskt kunde bli gravid direkt, Ida tog ändå tre månader på sig att bli till och dessutom så hade jag tänkt att Filip kanske skulle ligga kvar i magen tiden ut, men nej då, han brås på sin syster och gillade inte alls tanken på att ligga i magen för länge. Ida ville ut 2,5 vecka för tidigt och Filip blev så uttråkad till sist så han skulle prompt ut 3,5 vecka för tidigt. I och för sig skönt att slippa de sista dryga veckorna (jag drar den slutsatsen eftersom många gravida klagar väldigt mycket på just de sista veckorna).

Skit samma, exjobbet ska bli klart,snart... annars blir jag ond på mig själv. Därför ska jag pyssla med det nu istället för att ordbajsa här.

Ha det tills nästa gång. Förhoppningsvis kanske jag uppdaterar lite mer frekvent än varannan vecka hädanefter =)