Häpp
Det är något jag har gått och tänkt på några dagar. Jag saknar några av mina vänner djupt! Det finns så lite tid att umgås eller bara prata lite i telefon och det är så tråkigt. Jag vet ju att det bara är att ringa men jag vill känna mig ostressad och att jag har gott om tid när jag väl ringer. Frågan är då, när känner man sig ostressad och full av tid när man jobbar heltid och har två småbarn? Svaret är: aldrig! När jag kommer hem efter jobbet så ska det lekas lite med barnen, lagas mat, mysa lite mer med barnen och sen läggning av barn. Efter det så vill jag bara slå ner häcken i soffan en stund och dessutom är klockan då runt 20.30-21 och då vill jag inte ringa... så drygt... ska försöka få till lite ringtid någon dag.
På lördag ska vi till båtmässan med två vänner. Det ska bli trevligt. Förra året gick jag på båtmässa höggravid, det var så där. Jag satte mig på varenda stol jag hittade medan Erik och Ida gick ombord på den ena flådigare båten än den andra.
Jag känner mig på ganska bra humör den här veckan, jag hoppas att det kan hålla i sig ett tag till. Jag misstänker att det kan ha med vädret att göra. Okej att det är grått och mulet hela tiden men det känns i luften att det är vår på väg!!! Det är ju helt underbart! Förresten, idag är det 3 år sedan en av mina bästa vänner gifte sig (luv u) och jag var inte på bröllopet för då hade jag lyckats köra av vägen med vår nya bil som vi haft i lite drygt en vecka... Bara lite kuriosa sådär som jag kom att tänka på.
Om en månad ska vi på 60-årskalajs. Min kära svärmor är det som drar jämt den här gången. Jag skulle behöva droppa några pannor tills dess så att jag ser lite anständig ut då. Jag har ju faktiskt redan en klänning och det är skönt, men som sagt, några kilon lättare skulle vara trevligt. Man hinner faktiskt tappa lite på en månad. Jag kanske ska ta och gränsla motionscykeln ikväll. Lika gärna som jag kan sitta och slappa framför datorn så kan jag ju cykla lite...
Sugtorsdag i morgon när jag har öppning... är alltid så orolig för att försova mig...men det har gått bra hittills...
Nu vankas det lite kaffe...
Det där med telefontid känner jag igen. Två barn som lever rövare på dagen och när de somnat runt 20 är jag helt död och då har vi tvätt, disk, snickeri, räkningar och annat skoj att ta itu med och vips måste man paniksova!
Men vi hörs när det blir tid, vet ju att du finns där även om vi inte hörs var dag :-)
och den 11 april vill jag att ni kommer på 30-årskalas i Linde... =)
