as close as u can get

Okej... jag är allvarligt riktigt glad över att min lille söte son behagar äta lite mer än förut... men vad fan, han har istället börjat vakna mitt i nätterna och tokvråla... Jag har precis suttit däruppe med honom i ungefär 45 minuter, han fick en flaska välling och verkade somna. Nu hör jag hur han sitter (han har ju äntligen lärt sig att sätta sig upp) där uppe i sängen och snackar... och verkar hellycklig. Men snart brakar väl helvetet löst igen när han fattar att ingen tänker haka på hans joller. Jag tror att det snart är dags att ge den lille herrn ett eget rum och köra någon gräslig sovmetod. Det gjorde vi med Ida och det funkade hur bra som helst, hon verkar till och med ganska normal också trots 5-minutersmetoden light.

ememememem... aaaahhhaaahhhAAAAHHH så låter det där uppifrån... så är det tyst en liten stund och så kommer det en ny harang. Riktigt charmigt och jag har världens lust att bara gå upp och pussa och gosa men det är ju inte så lämpligt när det är meningen att det är natti natti. Jag och Erik sitter här vid köksbordet och fnissar gott i alla fall.