as close as u can get

Haha... hade lite småtrist så här på kvällningen och satt och kollade på nyårsbilder som diverse löst folk har publicerat på fejjan, FB eller whatever (kom på att FB kanske används när man menar Flashback??) shit the same som man säger på svenska. Jag gjorde i alla fall en revolutionerande upptäckt... Det verkar som att halva Sveriges befolkning har lekt, spelat (vilket ord passar bäst) Sing star på nyår. Detta inkluderar självfallet även undertecknad. Är vi så kändiskåta att vi sjunker så lågt att skråla till gamla urkassa schlagerdängor på fyllan var och varannan fest??? Vad är det som driver människor till sånt egentligen? Jag kan ju bara tala utifrån mig själv, jag är ju så förbaskat bra på att sjunga så att stjärnorna i himlen slutar att blinka för en stund och bara lyssnar till min skönsång (in my dreams såklart). Den bistra sanningen är att jag helst undviker att nynna trallvänliga barnsånger för att jag är rädd att skrämma barnen. Som förälder ska jag motivera barnen och låta dem testa saker och ting och genom att sjunga för dem så kanske jag för alltid förstör den glädje som musik kan skänkaoch det vore otroligt fult av mig som förälder att göra så mot mina stackars oskyldiga barn som inte ens bett om att få bli satta till världen. Själv leker jag aldrig Sing star nykter... det är att häda mot spelet. Jag var tvungen att göra det en gång, häda spelet, sjunga nykter... det var på min praktik för ganska exakt ett år sedan.För det första gjorde jag praktik i en skola = där är man nykter, för det andra så var jag gravid = då är man nykter. Det var lite jobbigt men det var av någon konstig anledning inte alls lika roligt att spela som när man är på fest. Mycket förundrande.

För en stund sedan kom min kära familjeförsörjare, darling, lover hem. Han har bara jobbat 15 timmar idag. Det tycker jag var lite mesigt, hade han inte kunnat stanna en sketen timme till så han i alla fall hade gjort två arbetsdagar i en, som Wash & Go typ om ni kommer ihåg.

Jag borde nog tänka på refrängen faktiskt, jag ska ju leka Big Biblio i morgon och det känns inte ett dugg upphetsande men förhoppningsvis ger det något i slutändan.

Ont i huvudethar jag också, troligtvis posttraumatiskt stressymtom efter att ha blivit så totaldissad av mitt intervjuoffer.

Hoppas att ni är vettigare än vad jag är och redan sover.