Inte lika kraxig

Det kommer ljud från mig när jag pratar, jag låter inte lika tonårsmålbrottslig längre, hallaluja, prisa Gud (om han/hon finns) ett mirakel har skett i vilket fall.

Rätt så skönt att kunna göra sig någorlunda hörd igen. Ida tittade väldigt skeptiskt på mig hela dagen igår. Inte nog med att morsan är frånvarande 90% av tiden, nu låter hon som ett jävla ufo och pratar inte i onödan. Förstår ni vilka traumatiska upplevelser jag överöser mina barn med dessa dagar??? En bad förälder är vad jag är!

En positiv grej är dock att min uppsats ska vara inlämnad den 2/2, lite drygt en vecka kvar alltså och sen kan jag inte göra så fasligt mycket mer!!! Wunderbar! Sen en läskig opponering på det (eller ventilering som det så tjusigt heter) och sen säkert lite pill för att det ska bli helt godkänt och sen är det meningen att jag kan titulera mig lärare på riktigt! Trevligt!

Nu är min rast slut, tillaka till resultatsammanställningen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0