as close as u can get

I morse vaknade jag på dåligt humör, som så många gånger förr! Filip är sån surpuppa så det finns inte, aldrig att han kan vakna och jollra lite sött eller nåt, nä då, han ställer sig upp nästan innan han öppnat ögonen och börjar att gnöla för fulla muggar. Jag vet att många säger att man kan ändra sig, men jag SKA verkligen inte ha fler barn, punkt. Det räcker så bra med de två fina, underbara barn jag redan har. Det är helt ärligt småbarnsperioden som jag har svårast för. Jag vet att man ska tycka att det är rosenskimrande och underbart hela spädbarnsperioden, men jag gör inte det, jag tycker att det mest är jobbigt... och jag är så glad över att Erik har så mycket bättre tålamod än vad jag har.

Nu är min lovely Erik inne i den stora världsmetropolen och kikar efter snygga klinkers som vi kan ha i hallen. Nu är jag så hiskeligt trött på att det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig i hela jävla huset. Jag vill trivas där jag bor för en gångs skull och steg nummer ett är nu alltså hallen. Egentligen var inte tanken att vi skulle byta golv där men efter ett plötsligt infall i morse så blev det så ändå. Vi har pratat om det förut men idag så satte vi planerna i verket. Dessutom så fick vi en så snuskigt trevlig månad rent ekonomiskt så det känns som att det är rätt månad att shoppa lite renoveringspryttlar för. Jag tänker inte ens skriva hur många trevliga tusentals kronor som ramlade in på kontot den här månaden för det är så mycket att jag nästan skäms lite grann! Skulle varje månad se ut som den här så skulle vi kunna leva som kungar, men tyvärr är det ju inte så. Men det är ju kul att få känna på det nån gång ibland =)

Ibland så kikar solen fram här hemma och det är så mysigt. Har ni märkt att solen faktiskt har börjat att värma lite grann, det är inte bara kallt längre när solen är framme. Jag tror att det kanske kan bli vår det här året också!!!

Solpussar på er allihop!