Where do I go from here?

Så hette en av mina absoluta favoritlåtar med New Kids On The Block när jag avgudade dem för ungefär ett sekel sen. När jag mognade till, blev lite mer ball  och gick på högstadiet så blev jag helt frälst i Take That istället. Jag har verkligen haft oddsen på min sida ända sedan barnsben märker jag. Jag menar, det här visar på att jag aldrig på något sätt har behövt oroa mig själv över att vara dömd till att leva jetset-liv av något slag. NKOTB och TT-fans har helt enkelt redan dömt ut sig själva.

Det är så skönt när jag  så här på löpande band hittar orsak efter orsak till att jag själv knappt har kunnat påverka min livssituation ever! Jag är nämligen övertygad om att man som tjej antingen föds med ohippa pojkbands-gener eller lite mer trendkänsliga balla bitch-gener. I och med att jag då uppenbarligen hade den enorma oturen att födas med pb-gener så kan jag aldrig bli helt ball alltså behöver jag inte bry mig så mycket.

Undrar om dessa gener är ärftliga eller om de beror på mammans och pappans genuppsättning? Jag hoppas på det senare för då borde det finnas hopp för min underbara dotter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0