as close as u can get

Fy fan vad jag drömde obehagligt i natt. Jag vaknade och storgrinade, med tanke på hur svullna mina ögon var när jag vaknade så har jag nog grinat innan jag vaknade också. Det var en så obehaglig dröm så jag tänker inte ens skriva ner den i ord, jag har inte kunnat berätta för Erik heller, vill inte sätta ord på det för då blir det mer verkligt. Om jag inte pratar eller skriver om det så kanske den bara suddas ut mer och mer för att sen försvinna! Men Erik undrar nog lite, han vaknade också när jag låg och bölade så jag kanske ska berätta för honom, KANSKE!

Jag fick veta en jätterolig sak igår men det kan jag inte berätta, det har ingenting med mig att göra över huvud taget, men jag blev alldeles glad!

Det som gjorde mig mindre glad igår var mitt examensarbete, jag är inne i en svacka igen där jag inte tror på mig själv och att min uppsats inte duger. Jag har sagt det förr och jag säger det igen... det här är fan i mig det värsta och jobbigaste  jag har gjort under hela min pluggkarriär (och den är låååååååååååååång).

Jag får verkligen ingen ro att skriva här hemma, jag sitter bara och irriterar mig på allt som skulle behöva göras här hemma. Men just nu måste vi prioritera lite, barnen ska få mat på bordet och jag ska skriva, allt annat får stå undan ett tag faktiskt.

Tjingeling!