as close as u can get

Eller rättare sagt så blev jag glad alldeles nyss. Egentligen är jag inte så glad, nackspärr och mensvärk... jag menar, can I wish for more, livet är underbart. Jag kan knappt lyfta Filip för att jag har ont i nacken,eller det har låst sig lite längre ner men jag antar att det fortfarande går under epitetet nackspärr?! Jag kände mig lite maktlös sen när Ida fick gråtutbrott när jag hämtade henne på förskolan och ville bli upplyft. Om inte knappt kan lyfta en bebis (?) på 9 kg och 74 cm hur i helskotta ska jag kunna lyfta en 15 kilos Ida som är lite drygt en meter... ojoj säger jag bara.

I alla fall så ringde de från nya jobbet idag och jag fick veta att jag ska vara på den avdelning som jag helst vill vara på!!!!!!!!!!!!!! Det hade funkat utmärkt med vilken avdelning som helst egentligen men just den här kändes verkligen "rätt" när jag var där på intervju. Det ska bli så jävla kul på ren svenska!!! Jag får vara på en (vad det verkar) mycket bra förskola, trevliga arbetskamrater och en väldigt trevlig lön, skoj, skoj, skoj!

Igår så bakade jag och Ida saffransbiscotti, skitgoda, och så gjorde vi något som kallas marknadsnougat, livsfarliga! Det är så lätt att få med sig några stycken när man har något ärende till köket =)

Har tappat lusten totalt, helsugigt... men jag tror jag vet varför... Jag vill komma igång och träna ordentligt och bara må bra. Men när plugget är över och jag börjar jobba så kommer det att bli helt annorlunda misstänker jag! Fan vad skönt det ska bli!

Snart lär väl Filip vakna och jag kommer att känna mig urlat och dålig för att jag tillåtit mig själv att sitta här och slösurfa en timme efter att ha haft fullt upp med allt man har att göra även om man bara går hemma. Jag måste verkligen sluta tycka att jag är så himla dålig... det är en mycket dålig egenskap jag har, den är så dålig så jag nämner den inte ens när jag är på anställningsintervju. Inte för att jag är på såna stup i kvarten men ändå...

Nä, nu får jag sluta blaja... Ikväll jävlar ska jag examensarbetesköra... jag fattar inte när jag ska få tiden att bara få sitta i timmar och tokköra?!?! Det går inte, det blir en timme här, en kvart där... jag hinner aldrig komma in i något sjysst flyt (eller flow som Chaplowska pratar om, Anna vet iaf ;) ). Om jag sitter vid köksbordet här hemma och Erik har sagt att han ska ta barnen så får jag i alla fall inget gjort för att jag ständigt behöver rycka in... -Kan du hålla Filip, jag ska bara fixa det... -Kan du ge Ida den bara... -Kan du skicka hit en napp... Visst, bara en massa småsaker kan tyckas men de stör mig något otroligt när jag ska försöka producera något vettigt. Jag har så lång startsträcka innan jag kommer igång med att skriva, jag skojar inte om jag säger att den är på1,5-2 timmar, sen kan jag jobba häcken av mig en bra stund men hur ofta hinner jag med hela startsträckan? Aldrig! Jag gjorde ju ett hurtigt försök för någon vecka sen eller två när jag stack iväg till mamma för att sitta där och skriva men vad hände då? Jo, då satt jag och pratade med syster i nästan en timme istället, jag säger bara suck! Jag har tänkt på att kanske åka till biblioteket och sätta mig någon helg men eftersom vi bor i en jävla glesbygd (egentligen inte men ibland känns det så) så har biblioteket öppet mellan 11-14 på lördagar... -Men det är ju i alla fall tre timmar, mässar Erik då. Jo, såklart att det är tre hela timmar, men det känns lite meningslöst att ta sig till Norrtälje för tre ynka timmar, kom igen när vi snackar åtminstone 5 timmar eller nåt.

Igår hittade jag en till kul prick på Facebook. En gammal kompis till mitt ex!!! Jag verkligen gillade honom, inte exet alltså utan hans kompis, så jag blev kalassglad när jag hittade honom!

Nu SKA jag sluta skriva massa trams, men det är väl egentligen det som är meningen med blogg? Eller nä, man ska ju ha något vettigt att skriva om men eftersom jag inte har det så får ni hålla till godo med skiten istället...

Tack för mig, hej... (Anders Timell, Äntligen Morgon med Adam och Gry)