as close as u can get

Känner mig lat och håglös idag. Vet inte varför riktigt, kanske för att jag har vänt på dygnet? Allt känns bara jobbigt och trist, illa mår jag också, det känns som att jag ska kräkas stup i kvarten... Jag tycker ändå att spysjukan borde ha brytit ut vid det här laget om det skulle vara något sånt.

Granen är på plats i alla fall, en liten spretig sak som absolut inte fyller upp vårt vardagsrum. Vi skulle ju kunna ha en jättegran här inne egentligen. Men den blev söt efter att vi klätt ut den, som Ida säger.

Jag måste försöka rycka upp mig lite och ta tag i saker här hemma, jag fattar inte varför jag är så... håglös, eller nåt... Jag bara orkar inte göra saker, skulle vilja sova dygnet runt. Bara att byta en blöja känns som att bestiga Mount Everest. Varför? En liten vinterdepp? Allmänt trött för att vi aldrig sover nog många timmar om nätterna? Buden är många, svaren är få. Jag tror att jag behöver komma in i rutiner. Jag började nämligen känna mig så här efter att jag försökt kompensera utebliven nattsömn på förmiddagen efter att jag gett Filip frukost. Jag brukar ju gå och lägga mig och läsa när han somnat på förmiddagen och då brukar jag också somna och det är ett rent helvete att komma igång sen.

Ska sluta med det, eller jag har inget val när jag sen ska börja jobba!

Ha det

Jag tror att jag skriver en gång till innan det är natti natti så ni får vänta på era god jul-hälsningar!!!